Hör min klagan!

Jag har ingen läxa alls den här veckan. Fast ändå känns det som om det är den mest pressade veckan på hela terminen. Och den här helgen känns som om den aldrig fanns. Det känns fortfarande som att det är fredag kväll just nu. Jag har inte hunnit göra något överhuvudtaget över sådant som behöver/måste göras. Eftersom jag till skillnad från andra helger faktiskt struntade i allt sådant och tillät mig att göra endast det jag ville/kände för. För det klagade jag väl på förra helgen eller när det var.

I fredags var det alltså fredagsmys med familjen.
Igår målade jag lite i photoshop och sedan spelade jag golf i stort sett hela dagen. Golftävling var det mellan klubbarna och jag vann min match. Kom hem efter halv nio och såg ESC tills klockan var halv ett. Somnade strax efter ett.
Idag steg jag upp vid 7.13 (har jag sagt att jag sover för lite?) och skulle väcka Maja och fixa tjusig frukost till mor. Mor var redan vaken och bakade bullar. Efter fika blev det besök hos både mormor och sedan farmor och jag har nog aldrig ätit så här mycket dumdumdumgottigheter på en och samma dag tidigare.

Och nu, på söndag kväll, ramlar all press ner som en tung blyvikt på ca ett ton kilo och pressar mig mot marken. Typ.

Kemiprovplugg
Kårkortlayout
Kårträff
Pubrundan
Ridning
Golf
Pianoläxa
Gitarrläxa
Musikuppspelning (prov)
Städa
Skriva i kvällsdagboken
Mammas födelsedag
Musikteori

Och det här är framtill torsdag. (Förutom kemiprovplugget som lär pågå en hel vecka till men som inte får plats i nästa vecka heller). Men jag har iallafall inga skolläxor förövrigt! Sköönt! Och jag hann ju verkligen njuta av den här helgen för tiden flög inte alls iväg!

Förlåt att bloggen har blivit min klagomur. Jag måste samtidigt erkänna att jag gillar att ha fullt upp så här. Men jag vill också bara pausa livet och ta en veckas ledigt utan att tiden går och utan att jag missar något. Ungefär det skulle vara bra. Och det är på att det inte finns någon möjlighet att göra det, som jag är trött på.