Gråter.

Sitter här och låter tårarna rulla nerför kinderna. Tänker att jag överreagerar och är översentimental. Att jag egentligen inte borde bry mig så här mycket. Det rör ju inte mig egentligen.
Men det är bara det att..kvällens avsnitt av Glee var så jäkla sorgligt att jag liksom inte kunde hjälpa det. Sitter bredvid Maja och storgråter lite. Fattar inte att det är en hel vecka till nästa avsnitt. Fattar inte varför jag längtar. Fattar inte varför jag inte gör slut på lidandet och letar upp nästa avsnitt på internet istället.

Det började med Micke och Molle när jag var kanske sex år gammal. Det var första gången jag grät till en film. Nu känns det som om jag gråter framför TVn minst en gång i veckan. Fast det beror nog mest på Greys Anatomy. Måste dem ha så riktigt riktigt bra bakgrundsmusik och så fantastiska stories hela tiden? Jag har snart inga tårar kvar.

Passar på att gråta över lite annat också nu när jag ändå gråter.