Big C.

Och sedan gillar jag den här också. Typ väldigt träffande:

"Du får bara välja två: 
          God sömn      Bra betyg      Social life"

Och jag vill bara förtydliga åter igen för er som kanske inte orkar läsa fram till slutet på det tidigare inlägget: Jag ÄLSKAR att ha så här fullt upp och mycket att göra. Det är bara pausknappen-till-livet (som inte finns) som jag stör ihjäl mig på.

Och nu ger jag själva fan i all stress och fortsätter med helgens uppdrag: Göra sådant jag vill/känner för. Jag ska göra mig i ordning för natten och sedan ska jag se Big C för hur dåligt jag än har det så har dem det sämre. Typ.

Hör min klagan!

Jag har ingen läxa alls den här veckan. Fast ändå känns det som om det är den mest pressade veckan på hela terminen. Och den här helgen känns som om den aldrig fanns. Det känns fortfarande som att det är fredag kväll just nu. Jag har inte hunnit göra något överhuvudtaget över sådant som behöver/måste göras. Eftersom jag till skillnad från andra helger faktiskt struntade i allt sådant och tillät mig att göra endast det jag ville/kände för. För det klagade jag väl på förra helgen eller när det var.

I fredags var det alltså fredagsmys med familjen.
Igår målade jag lite i photoshop och sedan spelade jag golf i stort sett hela dagen. Golftävling var det mellan klubbarna och jag vann min match. Kom hem efter halv nio och såg ESC tills klockan var halv ett. Somnade strax efter ett.
Idag steg jag upp vid 7.13 (har jag sagt att jag sover för lite?) och skulle väcka Maja och fixa tjusig frukost till mor. Mor var redan vaken och bakade bullar. Efter fika blev det besök hos både mormor och sedan farmor och jag har nog aldrig ätit så här mycket dumdumdumgottigheter på en och samma dag tidigare.

Och nu, på söndag kväll, ramlar all press ner som en tung blyvikt på ca ett ton kilo och pressar mig mot marken. Typ.

Kemiprovplugg
Kårkortlayout
Kårträff
Pubrundan
Ridning
Golf
Pianoläxa
Gitarrläxa
Musikuppspelning (prov)
Städa
Skriva i kvällsdagboken
Mammas födelsedag
Musikteori

Och det här är framtill torsdag. (Förutom kemiprovplugget som lär pågå en hel vecka till men som inte får plats i nästa vecka heller). Men jag har iallafall inga skolläxor förövrigt! Sköönt! Och jag hann ju verkligen njuta av den här helgen för tiden flög inte alls iväg!

Förlåt att bloggen har blivit min klagomur. Jag måste samtidigt erkänna att jag gillar att ha fullt upp så här. Men jag vill också bara pausa livet och ta en veckas ledigt utan att tiden går och utan att jag missar något. Ungefär det skulle vara bra. Och det är på att det inte finns någon möjlighet att göra det, som jag är trött på.

Tågresa?

Idag ska vi gå på bio med Sonja.

Sitter här och överväger möjligheten att ta bussen till Ålem för att där byta till bussen mot Blomstermåla och för att där byta till tåg till Kalmar C. Planerad restid: en dryg timme.
Eftersom att bussarna hoppade över två timmar i tabellen och därmed gör att vi antingen är inne för tidigt (med en och en halv timme) eller för sent (med fem minuter).

New Years Eve.

Såg New Years Eve alldeles nyss och kände för att posta ett inlägg så här runt midnatt. För det är sådant man ska göra när man är ledig och kan sova hur länge man vill morgonen efter. 

Sitter och filosoferar lite med Maja. Hon påstår att ett barn kan vara -6 (eller vad det nu blir) timmar gammalt. Alltså - inte fött än, typ. Fastän det är fött. För om man står på nordpolen har man alla tidzoner inom några meters avstånd (även fastän det inte riktigt funkar så), och om man då befinner sig i  - låt säga Australiens tidszon med sitt alldeles nyfödda barn, så skulle man kunna ta ett steg rakt över nordpolen och typ hamna i den motsatta tidzonen som alltså är några timmar tillbaka i tiden. Barnet är alltså inte fött än? Eller? Fast det är ju det.. 

Godnatt!

(Och ja, vi är rätt trötta och att det egentligen inte är logiska resonemang i vårt filosoferande struntar vi i.)

Växjö.

  I don't know if you have been thinking about it, but I realised when i started high school - that there is dying included in the word Studying. Och när de är ett Stud framför låter det ju nästan som Students Dying. Eller hur? Dying av tristess, liksom...

  Efter att ha funderat lite igår kväll bestämde jag mig därför för att inte planera in något plugg på hela den här torsdagen. Jag struntade också som vanligt i att unna mig sovmorgon och lät mig istället bli väckt vid klockan sex för att lämna huset som vanligt klockan halv åtta - för att åka till Växjö och hälsa på lite släkt och shoppa. Intet nytt på västfronten, my dears. Kajsa Andersson sleeps too little. 

  Och även om jag trivs rätt bra i engelskan, så måste jag erkänna att engelska nationella hörövning var svårt. Jag skrek ut frågetecken ifrån mitt hörn av klassrummet under mittendelen. Då, när en australiensare mumlade fram något knappt hörbart. Suck. 

P.S
Ja. Jag stjäl alla låtar ifrån Majas tumblr.

Oskarshamn GK

Idag har jag bara tänkt på golf. Jag drömde om golf, jag ägnade hela morgonen att planera inför golf, jag ställde in fokuset på golf och jag spelade golf.

Jag skulle velat lägga upp cirka miljoner vackra golfbilder för att visa er hur fantastiskt golf är. Men tyvärr så regnade det idag och mina fötter ömmar som om jag har lekt fakir och misslyckats. Fast golf är ändå fantastiskt så det ska jag visa någon annan gång. 

Det var alltså årets första tävling för min del idag. Oskarshamn GK var platsen och utmaningen var att antingen spela på mitt handikapp eller sänka mig. För min motspelare var sjuk och därför blev det så istället för matchspel. Jag lyckades faktiskt spela exakt på mitt handikapp, vädret till trots. Och jag är ybernöjd eftersom det inte är lätt att spela när regnet öser ner och det är första gången man är på just den banan och första gången för året som man går 18 hål. 

Imorgon ska jag plugga fysik men nu ska jag se en film med Taylor Lautner som inte innehåller Robert Pattinson. 

Gråter.

Sitter här och låter tårarna rulla nerför kinderna. Tänker att jag överreagerar och är översentimental. Att jag egentligen inte borde bry mig så här mycket. Det rör ju inte mig egentligen.
Men det är bara det att..kvällens avsnitt av Glee var så jäkla sorgligt att jag liksom inte kunde hjälpa det. Sitter bredvid Maja och storgråter lite. Fattar inte att det är en hel vecka till nästa avsnitt. Fattar inte varför jag längtar. Fattar inte varför jag inte gör slut på lidandet och letar upp nästa avsnitt på internet istället.

Det började med Micke och Molle när jag var kanske sex år gammal. Det var första gången jag grät till en film. Nu känns det som om jag gråter framför TVn minst en gång i veckan. Fast det beror nog mest på Greys Anatomy. Måste dem ha så riktigt riktigt bra bakgrundsmusik och så fantastiska stories hela tiden? Jag har snart inga tårar kvar.

Passar på att gråta över lite annat också nu när jag ändå gråter.