Min hjärna säger ifrån. Just. Nu.
Men jag är sämst i världen.
På att förmedla känslor genom tal och rörelse.
Så jag bryter ihop när ingen ser. Som nu.
Jag låter världen rämna.
Bara för ikväll.
Och sedan bygger jag upp den igen imorgon.
Med ett leende på läpparna så att folk inte förstår.
Att min hjärna faktiskt inte klarar mer just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar