Allt.

Jag har totalt färdats över 400 mil.
Jag har ätit den största glassen jag någonsin sett tidigare.
Jag har ätit den största måltid jag någonsin sett tidigare.
Jag har åkt skidlift på sommaren.
Jag har sett ett murmeldjur.
Jag har sett Gardasjön ur alla dess vinklar.
Jag har inte sett en enda italienare under 30 som inte är vältränad.
Jag har sett att alla italienare över 30 inte är vältränade.
Jag har svettats nätterna igenom med en liten fläkt som inte når till min ände av rummet.
Jag har solat i bikini och lyckats få en svag, svag, svag solbränna. (Första gången jag solar i bara bikini i mer än tre minuter.)
Jag har snubblat fram i Malcesines vackra gränder och ätit den godaste tortellinin som finns, på ett hotell där enbart ett rum för fyra nätter kostade nästan lika mycket som vår resa. (Ny renoverade lyxrum med en otrolig utsikt som vi bara fick betrakta och låtsades fundera igenom innan vi kvickt lämnade tanken.)
Jag har sagt "Oui" och "Merci" till varenda italiensk kypare.
Jag har gått vilse i Venedig.
Jag har åkt gondol.
Jag har varit nära att svimma på grund av värme och människor.
Jag har shoppat utan att shoppa.
 Jag har på något konstigt sätt lyckats få med mig en vit väska hem, som jag är mycket förvånad över att jag ...gjorde jag verkligen det? Köpte jag den?
Jag har solat och månat. Det bästa var måningen halv tolv på en stenstrand efter ett dopp i trettiogradigt vatten.
Jag har upplevt det värsta ovädret i hela mitt liv. I en timme var himlen ständigt ljus av blixtrar och mullret från åskan dog inte ut förrän ytterligare två timmar senare.
Jag har varit 30 meter ifrån ett blixtnedslag.
Jag har sovit.
Jag har njutit av att vara hemma, men jag längtar tillbaks så fruktansvärt.

Jag har ändrat textstil för att få plats med allt detta i ett inlägg.

/Lavju