I en evighet har jag kunnat spela piano. Att röra tangenterna och bara spela är något som känns lika naturligt som att ta på skorna och jag gör det minst lika ofta. Maja och jag brukar klaga på att vi bara spelar samma saker om och om igen. Att vi inte har så många noter. Så vi går igenom våra notböcker och tänker att den där spelade jag i förra veckan och den i förrförra och den bara i förrgår.
Men idag sade mamma att det såg stökigt ut vid pianot. Att det inte såg snyggt ut med alla notböcker och pärmar och lösblad överallt i hörnan där pianot står. Så hon och Maja hjälptes åt att bära ner ett skåp och sedan skulle jag sortera och knyckla in alla noter i det här skåpet.
Jag fattar inte längre hur vi kan klaga. HERREGUD så mycket böcker vi har. Så många notblad, så många överfyllda pärmar. Pianonoter som ackord som gitarr-tabs. Klassiskt till pop till blues till nationalsång. Så sjukt mycket! Helt otroligt!
Skåpet är överfyllt men jag lyckades få in allt. Det här blev en ny liten lärdom.
Foto: Kajsa Canon650D
Bilden på skåpet är när jag var halvvägs. Den övre bilden beskriver en tredjedel av de återstående notböckerna som skulle in. Nu: Fysik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar