Alltid.

Jag vill sova. Men kan inte riktigt. Jag har möblerat om i rummet.

Förut, för jättelängesedan då Maja och jag delade rum, kunde jag inte heller sova. Det bara gick inte. Då stod sängen på samma ställe som nu och lösningen blev att vända bort klockan så att jag inte skulle kunna se hur sakta tiden gick eller hur timmarna rann bort. Jag har egentligen inte tänk på det så mycket. Tänkt att jag inte har nåt sånt där som jag alltid gör och som jag undermedvetet är i behov av att göra.

Men så igårkväll liksom slog det mig liksom att jag alltid vänder bort klockan. Fortfarande. Och när jag inte vänt den kan jag inte sova. Så är det bara.

Och om mobilen ibland är min klocka så måste jag i så fall vända den upp och ner. Andra kanske är rädda för mörkret på natten, för monster och för mördare.

Men jag är rädd för tiden på natten.