Jag har inga visa ord att komma med längre. Det känns som om jag tappat den biten av mig själv. Som om den magiska känslan i fingertopparna har försvunnit och ersatts med det som alla vanliga dödliga hämtar sin skrivinspiration ifrån. Så jag har blivit en vanlig dödlig. Så känns det. Fast om jag någonsin var ovanlig det vet jag inte.
Skolan är också som vanligt. Den har hittat sin rytm. Inga klassfester, ingen fika på stan, ingen shopping. Vad gör jag egentligen om dagarna efter skolan? Åh justdetja. Musik. Och så ritar jag. Och ikväll blev det en nallebjörn eftersom han var den enda som ville sitta modell för mig. Men han dyker inte upp på bloggen förrän imorgon.
Idag räcker det med ord.
Jag läser vackra prinsess-sagor ur en stor bok med älvor på framsidan som jag läste mycket i när jag var sju. Eller åtta. Eller yngre eller äldre. Det är mysigt och någonstans i dem kanske magin finns? För det var väl där jag fann den från första början? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar