Supermobilen.

Idag rider jag Arne.
Han är snäll och söt men riktigt trög att ställa åt höger.
Honom ska jag rida på klubbdressyren klockan två idag.

Under min redlektion satt mamma på läktaren.
Sen fick hon en uppenbarelse och bestämde sig för att leta efter min mobil som varit försvunnen i fyra månader nästan exakt.
Hon hittade den långt ner i en springa bakom alla stolar uppe på läktaren där den antagligen också legat hela vintern.

Den lever.
Den lever.
Den lever!